Skånes Dansteaters Blogg

Kul Öppen Repetition

Peder / 15. februari 2009 13:52

Hej!

Det var ett tag sedan! Har haft lite att stå i på kvällarna!

I förra helgen var jag och såg Cullbergbalettens Premiär på Johan Ingers `Position of Elsewhere´.

Det var en mycket givande föreställning på många plan... mycket varierande,påtryckande, medryckande, rockigt ljudlandskap signerat Jean- Luis Hutha, en imponerande scenografi fylld av rörelse och kommentar av Jens Sethzman, koreografi av olika slag - Dansarna kan stundtals ge järnet, jag såg sköna duetter, kvartetter och kvintetter. Jag upplevde personlighet, integritet, ömhet, passion, lekfullhet... ja det e inte lätt att beskriva vad man upplever - jag tror jag ska försöka se den igen vid tillfälle...

Rekommenderas!!

Fullsatt sånär som  på några få stolar och Mats Ek och Ana laguna i publiken!

Just det fyllde 31! (Officiellt e jag 29!)

Tillbaks i Malmö för att i måndags ha en Öppen Repetiton med Helena Franzéns stycke `Småtimmarna´.

Det kom ca 240 personer - Jättekul!!

Helen guidade publiken och berättade hur hon jobbade och tänker. Vi visade några delar.

Vet inte om några Bloggläsare var där men då har ni alla fall sett de av mig omtalade numrerade fraserna (1a, 1b, 1c, 2a, 3a, 3b, 4etc) ...bara så ni vet!

Det roliga den här öppna repetitionen var att publiken verkligen vågade ge sig in i diskussioner! Många frågade frågor av olika slag! Jättespännade!

Fråga på! Inga frågor är för dumma! Hur ska man annars få veta?

- Har Helena alla "steg" klara när hon kommer?

Helena kom hit med ett rörelsevokabulär som är hennes stil, hennes dans, hennes språk. Hon har gett oss många fraser som vi lärt in -ofrånkomligt och välkomnat är att en viss tolkning sker från kropp till kropp i en sådan överföring. Sedan har Helena klippt,klistrat, kapat och lagt till.

Helena... tar inte alltid den "lättaste" vägen rörelsemässigt sett... eller ... hittar gärna en ny väg till nästa rörelse som tilltalar henne. Vid ett tillfälle har vi tagit en fras som vi ska göra en duett av.

 Jag börjar, Belinda ska då göra den frasen i kanon men samtidigt hålla mig i armen! (Grattis Belinda!! ;)) Senare i frasen byter vi så att jag hamnar i hennes sits!! (Jag ska vara tyst!) Vilket först känns konstigt och oorganiskt men som tar fram en annan ny kvalité och efter ett tag så vänjer man sig och det blir nå´t av det.

- Nu har jag bara sett ryggen på killen i grön T-shirt hela den här sekvensen! Kan du inte ställa han så att man får se honom framifrån?

Den frågan kom mot slutet och det var mig kvinnan pratade om. Hon har rätt -jag hade stått med ryggen till i stort sett hela denna "på-stället-duett" med Belinda.

Denna fråga tog oss in i en diskussion som kan bli hur stor som helst.

Den första intressanta iakttagelsen blev för mig att kvinnan som ställde frågan sitter precis i den vinkel till mig som gör att hon ser vad hon ser medan säkert 200 personer ser mig ur en annan vinkel - som då sätter fingret på att det är omöjligt för 240 personer att uppleva samma sak under vilken scenisk föreställning som helst. Det är väl en TV som skulle kunna servera samma bild till alla tv-tittare. Upfattar vi samma sak utifrån samma TV-bild? En Tavla... Prova att titta på en tavla länge - är det inte så att den förändrar sig - eller att jag förändrar min tanke om den - eller min uppmärksamhet omfokuserar, väljer att zooma in aller zooma ut... Jag tycker att detta är mycket talande för konst över huvutaget - Den är alltid en personlig upplevelse - ingen kan ta det ifrån oss och den ska vi värna om och bejaka - Det finns inget rätt och fel i hur man uppfattar något. Det finns bara olika uppfattningar och upplevelser.

Baksidan är också en del av oss. Ryggar är vackra. Jag vänder mig senare! :)

Helena berättade att hon har gjort och gillar att göra föreställningar som inte bara har En front utan 4 - publiken sitter på alla 4 sidor vilket förändrar utgångspunkten för både dansare och publik.

Det är också skillnad t ex i Plidammsparken när publiken når längre runt på sidan - jättekul! Favoriten är i Vita Bergen i Stockholm om man någonstans i stycket tittar upp! På den Scenen finns inget tak - vilket kan vara jobbigt vid regn etc men i somras låg jag i säkert en minut på rygg och tittade upp och där hinner man se både fåglar och flygplan. Nu låter ju detta lite smått naivt - jag kan ju gå ut närsomhelst och titta upp(kanske gör det alltför sällan) men det är något speciellt att göra det under ett framträdande men den typ av närvaro och koncentration som man då använder.

- I "dubbelduetten" vi just såg gjordes det ena parets killes plats i den andra av en tjej och vice versa - är det ett medvetet genusval? Finns det svårigheter för en tjej att ta en killes plats?

Helena svarade att hon gillar att vända och vrida på det mesta och också sådana situationer. Vi dansare svarade att svårigheterna som kan finnas ligger aboslut inte i genus utan i proportioner - om någon som är kortare än mig tar min plats med en lika lång kollega som jag, så kan man uppleva att man inte når fram i vissa situationer - en axel når inte en annans axel etc

- Hur ser samarbetet korograf/kompositör ut? - Vad kommer först? Koreografi eller Musik?

I Helenas fall så jobbar de väldigt tätt och tar steg tillsammans framåt. Jukka Rinatmäki som kompositören heter har t ex gjort några förslag baserad på deras samtal - Helena gör en bit - skickar video - samtal och nya förslag.

En annan fråga var:

-Är det svårt att repetera två eller flera olika verk samtidigt? Hur kommer ni i håg?

Nej det är inte så svårt - Man sätter sig i olika situationer i olika verk. Om jag går in på Ica Möllevången så vet jag var brödet är för jag har varit där förut. Om jag går in på Ica Caroli vet jag också var brödet är... Man använder ramarna (musik, kollegor, koreografi) för att orientera sig...

Som att lära sig ett musikstycke på något intrument utantill eller två texter utantill...

Visst kan man bli allmänt trött i huvudet av att behöva lära sig mycket olika saker vissa dagar...

Tack för att ni kom ni som var där!

Hoppas ni kommer och kollar och diskuterar vidare efter att ni sett det färdiga verket. 

På Fredagen kom en skolklass från heleneholmskolan och tittade på en repetition. Det var väl inte den mest aktiva repetitionen att titta på - jag tror någon sov! :). Vi höll nämligen på att reda ut trafik, timing och detaljer i en liten del som kanske är 25 sek - Det tog oss säkert minst 30-40 min men sådant måste också göras...

Så här ser vårt scenrum  i Småtimmarna ut!

Här har vi ryggen på Maria Ros Palmklint som designar ljuset till alla stycken i CREAM!

Var exakt ska den här ljuskäglan slå då?

Så här styrs vårt ljus

 Sara Åhman repeterar solot i Småtimmarna!

Hej så länge!

Peder